Tänk om du blev tillfrågad ifall du ville följa med på en resa där du fick träffa fotbollslegenden Jonas Thern, lyssna på hur idrottsföreningen Degerfors IF bedriver sin verksamhet och besöka bland Sverige bästa fotbollsanläggning som BK Häcken har.
En sådan resan anordnades av eldsjälarna Urban Helsing (tidigare verksam inom Stockholms fotbollsförbund) och Thomas Björkman (tidigare verksam inom RF-SISU). Tillsammans med på resan fanns deltagare från andra föreningar i Stockholm. Uppsamling skedde utanför centralstationen, där stod det två minibussar och väntade på oss. När en grupp människor samlas där det gemensamma intresset är fotboll tar det inte lång stund innan man börjar prata om sporten och börjar lära känna varandra.
När vi kom fram till IFK Värnamo låg de under nedflyttningsstrecket. De hade spelat tuffa matcher och det återstod ännu tuffare motstånd som väntade. Känt för mig innan var att IFK Värnamo hade lyckats väldigt bra med fotbollen de senaste åren, tagit sig upp ända till Allsvenskan och försökte nu hålla sig kvar. Det borde inte vara så lätt i en sån liten samhälle att ha ett fotbolls lag i Sveriges hösta liga. Varför skulle en fotbollsspelare på den nivån välja att spela i Värnamo? När vi kom så väl fram till anläggningen så fick komma in till en klubbhus som såg ut att vara två våningar. Bottenvåningen ett mötesrum, ungefär lika stor som en klassrum. Där fanns det historiska matchtröjor och en massa pokaler. Vi hade precis fyllt på med en kopp kaffe. Då kommer Jonas Thern in och hälsar. Inte bara ”hej, hallå, välkommen, Tack och hej”. Utan med glimten i ögat och ett välkomnande ton där man direkt kände vilken stor hjärna denna legendariska person har. Det dröjde inte länge för mig att inte att jag fick svar på min fråga ”Varför ska man välja IFK Värnamo?”. Svaret är helt enkelt att du vill vara en del av den gemenskap som Jonas Thern skapar och blir direkt inspirerad av att man hade gärna velat bidra med det lilla man kan om det nu var något man kunde göra, vilken karaktär helt enkelt. Jag kände direkt att IFK Värnamo bör stanna kvar i Allsvenskan, det kommer dem säkert också att göra.
Nästa idrottsförening som vi besökte var BK Häcken. Jag hade tidigare varit i Bravida Arena och kollat på fotboll. En relativ liten arena men ändå väldigt trevlig. Nu skulle vi besöka deras anläggning som jag hade hört så mycket om under bilresan. Att det nog var ett av Sveriges finaste anläggning om inte den bästa. Här hade storklubbar, nationallag varit och tränat. Jag visste ju sedan innan att BK Häcken arrangerade bland annat Gothia Cup och hade bra intäkter. Man såg ju också att på senare år hade det också gått riktigt bra sportsligt.
Så väl på plats fick vi höra om deras akademiverksamhet och samarbete med andra föreningar i närområdet. Det var väldigt mycket fokus på att försöka bidra med kunskap och ledare till närliggande lag så att även de kan utvecklas och förhoppningsvis när det så väl var dags kunde de bästa komma till häcken och deras akademi (det sista är min egen slutsats av det hela). Men den sociala tankesättet var väldigt fint att se och höra om. Det kan jag sakna i Stockholm tyvärr. Det är så många storklubbar och idrottsföreningar här och ständigt en hård konkurrens om de bästa spelarna oavsett ålder.
Vi åt en riktigt bra lunch på deras lyxiga restaurang där kockarna var riktiga eldsjälar även de för laget. Det var kontorslokal, gym, biograf, omklädningsrum och flera fotbollsplaner i området. Just när vi var där så hade herrarnas A-lag träning och vi fick kolla på från restaurangens uteservering samtidigt som vi åt lunch. Tänk att kunna vara i sån miljö varje dag, vilken dröm.
Den tredje föreningen som vi besökte var Degerfors IF. En plats som jag hade varit på förut, gått runt på fotbollsplanen och känt att det är rätt så häftigt att kunna gå runt arenan som är så öppet. Detta var då så längesen, det hade hänt väldigt mycket sen dess, bland annat hade Degerfors spelat i Allsvenskan, spelade om toppen i Superettan nu och är på väg tillbaka till Allsvenskan. Men det var inte bara det sportsliga som hade utvecklats utan även arenan hade byggts ut, blivit större och mer instängd. Nu kunde man inte bara gå in så där. Det fanns en pub precis bredvid fotbollsplanen. Närmare än så kommer du inte planen. Antagligen sköter man sig väldigt väl med säkerheten eftersom man får ha det sådär.
Vi fick lyssna på hur Degerfors bedriver sin akademi och verksamhet i deras klubbstuga. Det var häftigt att höra hur man i ett sådant litet samhälle lyckas engagera så många personer. De hade en pensionärsgrupp, även de eldsjälar som hjälpte till mycket med saker som behövde fixas. Man hade samarbeten med skolor och lyckades bedriva en akademiverksamhet som ändå är ett av de bästa när man kollar i det stora landet. Det ska också tilläggas att Degerfors ligger ändå relativt nära till Örebro och det finns utan tvekan en stor konkurrens där.
Såväl i Degerfors fick vi gå till deras museum, där hade man på ideell basis skapat en utställning med Degerfors historia. Ville man så fick man betala en frivillig entré, det fanns också böcker som beskrev föreningens historia till salu. Självklart köpte jag en sådan. Det var väldigt häftigt att se hur ett brukssamhälle hade blivit en fotbollsstad som engagerade i stort sett hela bruket och dess invånare.
Detta var en oförglömlig resa som jag aldrig kommer glömma. Så mycket inspiration och lärdom. Såväl hemma i min förening kommer dessa kunskaper och inspiration delas med andra ledare och medlemmar i hop om att kunna bidra till deras utveckling och förstärka deras engagemang. Om Konyaspor någon gång lyckas ta sig så långt återstår att se, men en sak är säkert, vi går åt rätt håll, hur utfallet blir får tiden visa.